Jag tar mig mod att insistera

Ni vet när man hittar en låda full med minnen? Det är svårt att inte bli sentimental när man tänker tillbaka på svunna tider. Herregud, men jag måste sluta leva i det förflutna. På den slitna refräng som jag fortfarande tror definierar mitt jag. Livet är ju här, och nu. Inte då, inte sen. Nu. Har inte berättat det, men jag jobbar på ett hemligt sidoprojekt för tillfället. Och det är fullt av gamla verser som rör till i själen. Ständiga påminnelser om vad som varit, vad som format, vad som är. Och om ni visste vilken lättnad det är att bli vän med det inre förlorade och vilka sår som baddas med salt och citron. Hur dokument blandas med känslor och förstånd och långt in på nätterna gör det mig galen. Vilket liv. Men en dag kommer den som verkligen ser att förstå. Jag tar mig mod att insistera, på att själv få dirigera, slutet på min sång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s