Mitt sätt att synas

I flera dagar har jag försökt skriva någonting här. Jag har vänt in och ut på min själ för att lyckas producera något vettigt men allt har blivit så sentimentalt, pretentiöst och nästintill löjligt att jag varit tvungen att andas i andra forum istället. Många texter har fått liv på sistone, många dikter har knåpats ihop och ett flertal noveller har skrivits halvfärdiga för att sedan kastas bort. Det pågår något slags krig i mig just nu och jag har ingen aning om hur det kommer sluta.

Men tänk att idag, i just detta nu: En regnig oktoberdag på högskolebiblioteket, såklart med Kent i hörlurarna, lossnar det. Att skriva är en konst och vissa dagar går det bara inte att tvinga fram det. Men när det är dags är det som att orden skriver sig själva. Om det beror på alla otroliga dikter jag läst i litteraturvetenskapen på sistone, eller det faktum att det händer så mycket i mitt liv just nu vet jag inte. Ju fler dagar som passerar, desto närmre kommer examen. Och jag som aldrig trodde jag skulle bli någonting. Nu står jag här, och jag känner mig trots alla tvivel ganska redo. Ibland önskar jag att jag visste mer om vad livet har för planer för mig, men samtidigt är det en ganska härlig känsla att leva på impuls.

Detta blev kanske också ett ganska pretto inlägg med noll mening, men det är ju så det är med den här bloggen. Den är ganska meningslös och flummig, men för mig är den liv. En del av det som en dag blir mina memoarer. Någonting som kommer finnas kvar även om jag skulle försvinna. Något jag kan falla tillbaka på när jag behöver pussla ihop mig själv igen. Mitt sätt att synas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s